difficult
Tja :) Blev ju som sagt ingen konsert för mig, och nu vet jag att det var lika bra att det inte blev så. Orkar inte bli som förut. Har bestämt mig nu, men vem säger att det inte kan ändras, men jag lyssnar inte på The Ark, punktslut.
Jag tycker fortfarande att Ola har varit helcool, liksom alltid varit sig själv. Det är verkligen häfitgt att enda liten man kan få en hel publik att sväva på rosa moln, och skrika som aldrig förr. Och Martin Axén, sötare och goare kille får man leta efter, ett bra exempel på att rockkillar inte behöver vara hårda. Sen Jepson, han har världens skönaste min på scenen, det är som om om ordet rock svävar runt honom, och nu har han blivit familjefar, hinner han fortfarande med The Ark samtidigt så är det ju kanon. Sylvester Schlegel, trummis i The Ark och sångare i The guild, han är störtcool, särskilt i gamla videor med dom, han verkar verkligen veta vad han tycker, och han står stadigt på jorden. "Leari" Lars Ljungberg, med hans skumma blick förstår jag att många blir rädda, men även han verkar vara en riktigt snäll och trevlig kille. Och så är det Jens Andersson kvar, den äldsta i bandet, står där bakok keyboarden med sina coola glasögon! Ett band, av några av sveriges skönaste grabbar, kan det bli bättre? Det vet jag faktiskt inte, men det här är verkligen bra! Så som detta band i form av The Ark når ut till folks hjärtan, vuxna som barn, det är verkligen speciellt. En förmåga inte många har. Deras sätt att charma, och deras fantastiskt spekalulära utstrålning, det är något inte många har, så dom få som har det borde ta tillvara på den, och jag tror att The Ark har hittat ett bra sätt att göra det på.
Men det är också rätt konstigt att ett band som The Ark, som nog egentligen bara vill sprida glädje, har gjort så många ledsna och besvikna. Så många fans som har trott på dom, och helt plötsligt känt att allt bara var en stor lögn. Att mycket man läser om dom, är sådant man inte vill veta. Dom är trots allt bara ens idoler, som man kan dagdrömma om så mkt som man vill, men man måste ändå förstå och acceptera att allt det inte alls behöver bli sanning, och att det antagligen inte blir det. Man borde försöka stanna på idoldyrkarnivån, och inte känna behov av att veta privata saker om idolen. The Ark t.ex. Dom är människor precis som du och jag. Dom är inga änglar bara för att Ola råkar ha änglavingar på scen, eller att dom verkar helt underbara. Dom gör också misstag, ibland stora, ibland mindre, Dom är precis som alla andra, bara det att många känner till dom. Så tänk dig själv, om du är känd. Skulle du då tycka att det är jätteroligt att fansen kommer hem till din lägenhet? Eller ringer dig? Eller säger att du har ljugit, när du inte ens har pratat med dom. Jag tror att du tycker precis som jag tror att The Ark gänget tycker, Det räcker med att man får se fansens glädje när man står på scen, att man skriver ett par autografer till fans på stan och att man får ställa upp på ett par fotografier. Sen vill man ju ha sitt privatliv för sig själv. Tänk igenom allt som står här, och jag hoppas att det ger dig, som är besatt av The Ark, en tankeställare. Om inte, tror jag att du behöver annat att tänka på. Du är isåfall helt enkelt för besatt, och för ditt eget bästa, va inte det.
The Ark betyder fortfarande mycket för mig, dom har liksom varit mina första och enda stora idoler. Dom ger mig mycket inspiration, t.ex. i att man ska vara sig själv. När jag tänker tillbaka till konserten, och till alla andra minnen med The Ark kan jag bli helt, ja jag vet inte riktigt vad men glad kan man säga. Men deras musik är inte vad jag lyssnar på längre. Men någon gång kanske jag gör det. Tack till The Ark <3 för att ni är dom ni är, och att ni når ut till människor på ett så speciellt sätt, och för att ni har fått mig att inse att man inte måste vara perfekt, och man behöver inte vara som alla andra. Nu har jag aldrig varit det men ändå. Ni är verkligen underbara.
Hoppas bara nu att någon i The Ark läser det här, för det skulle betyda så mycket för mig.
Och så det inte kommer några missförstånd: Det här är vad jag tycker och som jag ser på det, sanningen kan vara någon helt annan, men för mig är det här som står här till 99% rätt.
Jag fortsätter såklart skriva :) Kram.
Asså, tycker du inte om the ark längre eller?
Det verkar inte som det...
Det e ju lite tråkigt...
Du skrev ju att det va tur att det inte blev nån onsert och sånt, och på deras hemsida skrev du att det va 99% the ark, men jag tycker att det verkar som om du itne tycker om dom längre!
visst är en del av de du skriver mycket sant, the ark säger de själv "I´m only human I make misstakes, I´m not the devil but I sure anit no saint"
Jag älskar the ark och är kanske lite besatt enligt vissa, men jag skulle aldrig få för mig att så utanför deras hus och vänta, vilket jag kan om jag vill. men jag vill inte störa dem i deras privatliv. träffar jag dem dock på stan av en slump är de en helt annan sak :).
tillexempel i Växjö, träffa jens o leari utanför prata lite me dem tog kort och fick autograf, sen lär vi dem vara även om vi såg den hela kvällen och de stod typ bredvid oss.
tycker om din bloog, den är anorlunda hoppas du fortsätter skriva :)
jag älskar dethär inlägget. Det är speciellt. särskillt eftersom att det här är en the ark blogg och det är inte många som våger skriva sånt om just the ark som du gör. Du bryter dendär gränsen och det är fantastiskt..
Ja, The Ark sprider glädje i våra liv, men de är mäniskor med, de har vartít helt dumme i hivet, precis som vi, de är också helt gudomliga, helt fantastiske precis som vi!
O ja, ja skulle kunna ringa till Ola om ja hade numret, aja kanske bar nån gång, liksom en sån som ja skulle aldrig tänka "men nej, ja vet ju inte vad han gör nu, bara dumt o rtinga", hehe OK lite dumt mot Ola då, men ett minne för livet, "kommer ihåg när ja va en galen tonåring o ringde Ola Salo bra för att der var sååå spänandeeeeeeeeee!" "ja men han hade ju inte en sån glad ton.......herregud, va ja va dum o aldrig tänkte, men aja ja var ju bara 12......" Liksom , om ni fattar, man det finns ju ändå en gräns......
